orebrosk

Några dagar, närmare tre stycken, har gått sen den otroligt spännande avslutningen av Superettan 2006 gick av stapeln. När domaren (efter årets längsta tilläggstid av just tilläggstiden) blåser av matchen kokar Behrn arena upp av ett jublande vrål. En icke fotbollsintresserad person hade nog trott att det var ett SM-guld som hade tagits. Riktigt där är vi inte, men att sportklubben lyckades ta sig samman under hösten och tillslut knipa andraplatsen i serien är så bra gjort att det är värt att vråla lite extra. Fortfarande undrar man om det som hände i lördags är verklighet eller om drömmarna spelade ett spratt. Örebro behövde två säsonger på sig för att hitta hem igen, medan Norrköping just avslutade sin fjärde utan någon plats till Allsvenskan. På något sätt lider jag med dem, inte minst för att det vore ytterst roligt med både ÖSK och IFK i högsta serien. Vad gjorde ”vi” så rätt denna säsong som inte gick förra då? Framförallt skulle jag vilja säga att klubben lärt sig värvat spelare på rätt sätt. När jag i slutet av förra året fick ett SMS på mobilen så stod där att Sebastian Henriksson var klar. Äntligen fick vi hit en bra allroundspelare som är riktigt stark och håller hög Superettaklass. Men han var endast det första nyförvärvet, Johan Pettersson och Ian Jeffs blev de andra. Med dessa tre nya så kändes truppen riktigt bra, detta trots att vi inte visste vart vi exakt hade Johan och Ian när säsongen väl drog igång.

Henriksson var en klass för sig av nyförvärven under våren, precis som hela laget. Örebro visade inte motståndarna någon hänsyn utan tog den ena segern efter den andra. När laget efter nio omgångar hade åtta seger och en oavgjord räknade övriga toppkonkurrenter med att klubben från Närke skulle gå mot en ohotad serieseger. Då började maskineriet tappa kraft. Förortsklubben Brommapojkarna vände matchen mot ÖSK hemma på tilläggstid. Det var första förlusten och början på raset i serien. Man tappade förstaplatsen efter förluster mot de båda Skåneklubbarna på hemmaplan. Trelleborg tar över förstaplatsen och Örebro får försöka skydda den andra direktplatsen till Allsvenskan. Men formsvackan var här, även om klubben plockade trepoängare här och där så förlorade man mot motstånd som Umeå, Qviding och Falkenberg på bortaplan. Samtidigt som ett rödsvartrandigt lag från huvudstaden plockade seger efter seger och gick tillslut om ÖSK. Vändningen kom mot Ljungskile där en förlust mycket väl kunnat betyda något helt annat än det vi nu med facit i hand vet hände.

Men utan det Bosniska nyförvärvet Nedim Halilovic hade man kunnat tacka adjö till en allsvensk plats innan serien var avslutad. Och åter igen kommer vi tillbaka till det viktigaste klubben gjort denna säsong, nämligen att värva rätt. På åtta matcher gör Halilovic sju mål och skapar tre straffar. Frälsaren var här och han gör både enkla och mer avancerade mål, men framförallt är han alltid på rätt plats. Örebro med Halilovic i spetsen tar tag i taktpinnen igen, även om det spelas en del oavgjort där man borde vinna så plockar man ytterst viktiga poäng för slutstriden. Segern borta mot Peking gjorde att i alla fall jag var säker på minst en kvalplats nu. Omgången därefter händer det som vi alla väntat på, BP förlorar och ÖSK krossar de redan nedflyttningsklara Qviding. Med andra ord byter klubbarna plats i serien och med Örebro som ny serietvåa hade man allt i sina egna händer. Men greppet tappas när de suveräna seriesegrarna Trelleborg tar en pinne av oss samtidigt som Brommapojkarna vinner med stora besvär borta mot Qviding.

Slutomgången blev riktigt kusligt när Örebro var tvungna att vinna och hoppas på att TFF skulle plocka poäng av Stockholmarna. Inför den sista omgången pratades det väldigt mycket om en läggmatch från Skånehåll, detta efter att Trelleborgs målvakt Fredrik Persson uttalat sig om att han hellre ser BP i Allsvenskan än ÖSK. Men med hela fotbollssveriges ögon på sig kunde dom inte annat än kämpa allt de hade och det räckte till en seger. På Behrn arena när matchklockan står på cirka 82 minuter är det inte lika muntert. I det läget hade resultatet i Stockholm gått precis som man ville samtidigt som ÖSK endast hade oavgjort 1-1. Det var då han slog till, frälsaren från Bosnien är på rätt plats som alltid. Kapten Thomas nickar den till Henriksson som skarvar den vidare till en helt fri Halilovic som bara behöver springa in sitt kontrakt på fler säsonger i den svartvita tröjan. 

Under säsongen kom också den säkra försvararen Glenn Holgersson från Malmö FF som var en god förstärkning under sommaren. Förutom alla dessa fantastiska nyförvärv (Jeffs var riktigt bra när han fick chansen under hösten) så kunde man nästan ta i den goda stämningen som fanns i klubben mot fjolåret då allt var emot dem. Publiken har inte heller svikit då snittet ökat (om än inte så mycket) några hundra. Förhoppningar om framtiden kommer nu att spekuleras från alla håll och kanter, själv tar jag just det vid ett annat tillfälle.


/Robin Nyström

Örebro

Förutsättningarna var lika enkla som tuffa. Örebro skulle slå Assyriska på hemmaplan och hoppas på att Brommapojkarna skulle tappa poäng hemma mot de redan allsvenskklara Trelleborg. På Behrn arena i Örebro svängdes det mellan hopp och förtvivlan. I första halvlek kändes det mesta rätt och Nedim Halilovic frälser Örebropubliken med 1-0 precis innan halvtidsvilan. Under de femton pausminuterna som rådde var vi i det läget allsvenskt igen (eftersom BP endast hade 0-0 mot TFF).

När andra halvlek startar är det AFF som gör det bäst, dom både för spelet och skapar hetare chanser än ÖSK. Då kommer också kvitteringen efter drygt en timmes spel, ett mål som nog fick fler än mitt hjärta att snurra några varv. Samtidigt tar Skåningarna ledningen på Grimstad vilket jag kände som en ganska liten tröst i detta läge. Men tankarna började vända och läget var ju bättre än man kanske tänkte på, ÖSK skulle bara behöva göra ett mål medan BP var tvungna att göra två!

Men det var gästerna som stod för anfallsspelet på en ganska välfylld arena i det gråa Oktobervädret i Örebro. De svartvita spelarna kom ingenstans och felpassarna haglade ute på det hala konstgräset. När min kompis bredvid mig säger (med ca 20 minuter kvar av matchen) att vi kommer att få kvala så känner jag precis som honom, inget tydde på något annat i det läget.

Men skillnaden på en allsvensk plats och en medioker mittenplacering denna höst är Nedim Halilovic, när knappt sju minuter återstår av matchen gör han sitt enklaste mål i ÖSK-tröjan då han i öppet mål springer in med bollen. Det enklaste men absolut viktigaste målet han gjorde för oss denna säsong. Samtidigt har Trelleborg ökat på sin ledning och BP skulle nu alltså göra tre mål på några få minuter. Med andra ord var allt säkrat borta i Stockholm, men Assyriska ligger på i slutet och ser till att ÖSK får allt annat än lätt.

Men med tappert försvarsspel och en utmärk publik i ryggen vinner vi med 2-1. Detta var långt ifrån den bästa matchen ÖSK gjort denna säsong, men det är inget jag eller någon annan kommer att bry sig om. Det viktiga var att ÖREBRO SK ÄR TILLBAKA TILL ALLSVENSKAN IGEN!!!

• Vill tacka spelarna för en utmärkt vårsäsong och kämparaktig höst

• Vill tacka tränarna Walker och Hammar för att de lett laget tillbaka

• Vill tacka Trelleborg som stod upp som riktiga män i sista matchen

• Vill tacka Superettan för den här gången

• Vill ge ett extra stort tack till Nedim Halilovic som frälst oss Örebroare!!

                                       


/Robin Nyström